Time will tell

Igår blev jag nästan lite rädd för mej själv, länge sen jag känt mej sådär arg på nån. (hormoner?)
Jag blev arg på pizzabudet, haha. Skrek åt honom i telefon, men f*n han vart så otrevlig så de brast.
Kanske tur att jag slutat jobba? Har verkligen känt ibland hur svårt de varit å hålla sej till å inte skälla på vissa kunder, nu kanske jag skulle vart värsta ragatan?
Sen kan jag ju även säga att de är stor skillnad på å vara gravid med första barnet, inget annat barn man behöver ta hänsyn till. Då man verkligen bara kan tänka på sej själv. Men nu kan man inte tänka på sej själv alls, inte när man har en pappa som jobbar vardag som helg. Då måste man orka, hålla skenet upp, försöka göra saker som man egentligen inte kanske orkar göra eller borde göra. Jag kan inte ligga i soffan en hel dag, sova när jag känner för de, kan inte ens äta när jag känner för de.
Ne så alla försföderskor, NJUUUUUUT av att vara själv, pyssla om er, vila, vila, vila. För den där tiden kommer aldrig mer tillbaka....
Men att Noah får vara på dagis heltid tills bebisen är 1 månad, de tänker jag utnyttja. Inte skicka dit honom varje dag, men iaf 3-4 dagar i veckan ska han få vara där. De är roligare de än att vara hemma me en tråkmamma. Å så älskar han dagis. Han vill aldrig åka hem när man hämtar honom, de blir ett jäkla liv.
Sen måste jag även börja lita på folk, finns ju frivillga som säger att dom vill vara barnvakt till Noah, då måste jag låta dom vara de oxå. Underlättar ju himla mycket för mej om nån bara skulle kunna var med honom 1 timme eller 2 ibland.
Ne ska bli himla spännande å se hur allt går sen med två barn, ibland tvivlar jag på mej själv å min förmåga å mitt tålamod. Ibland känner jag mej som en superhjälte som klarar allt. Tiden får utvisa helt enkelt

Kommentarer
Postat av: Lina

Förstår att det är ngt helt annat med andra! Har många ggr tänkt att "hoff vad tur att jag inte är gravid" när Collin inte sover, och man är dödstrött. Så har jag ju även Alex 50% och ja, ibland vill jag bara dra täcket över huvet och typ dö. Men trots all irritation, frustration osv så är det så värt det. Dock har jag absolut Inge panik med att skaffa 2a (3e) barn. Njuter nå år av pojkarna, 2 under 3 är fullt upp ;)

2012-02-06 @ 14:13:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0