Maj 8, 2012
Banmorskan ringde på morgon å frågade om vi kunde komma in tidigare idag.
- Vadå idag undrade jag?
- Den 18de va de väl?
- Nej idag kl 13 skulle ni vara här men kan ni komma kl 10 ist.
- Eh ja visst!
Så jag som hade planerad en lugn å seg morgon för mej å lillgumman idag eftersom att Noah va på dagis så blev de inte riktigt så.
Väl på bvc visade de sej att de blivit en liten miss (alltså hade jag rätt :p) barnmorskan hade nu bokat in oss hos läkaren för 2 månaderskontroll. Lite tidigt med tanke på att Tilja bara är 5 veckor men vi fick de gjort iaf. Vet nu inte om vi ska gå igen sen den 5/6 då vi egentligen hade läkartid? Dom tjorva då till de. Men till barnmorskan ska vi den 18de igen iaf :)
Upp i vikt på en vecka hade hon gått från 4270 till 4500.
Å allt va fint. Läkarn tyckte hon va himla duktig på att "prata" redan fast hon är så liten :)
Sen fick jag faktiskt dom första riktiga leendena idag oxå!! Kliar man henne lite på hakan så ler hon stort, sötungen min :)
Ska ta en bild på de sen!
Fram å tillbaka
Blir en bra promenad för mej när jag ska hämta hem honom.
Dock hade jag missbedömt sträckan. Igår tog de ca 1½ timme å gå till dagis, surra lite med fröknarna, klä på Noah å gå hem. Så de tog betydligt kortare stund än va jag trott från början. Trodde de skulle ta ca 1 timme å gå enkel väg till dagis, så hade räknat med att när jag hämtar honom så tar de drygt 2 timmar så vart en positiv överraskning att de inte tar så länge iaf.
På torsdagar alltså idag så både lämnar jag å hämtar honom så de blir lite fram å tillbaka, vi ska se hur de funkar, blir de för stressigt får vi helt enkelt skita i å ha honom på dagis på torsdagar. Men vi får se, blir ju ett himla promenerande iaf vilket iofs är bra :) men som sagt är ju annat oxå som måste försöka göras när han är på dagis.
Så nu ska vi gå iväg på promenad nr 1 - mot dagis.
Ha en bra dag!!
1 månad har gått
Tilja har hunnit bli 1 månad. Tiden försvinner.
Vet inte vad jag gör. Gör mycket men ändå inget speciellt men ändå nånting hela tiden.
Två barn hemma då kan man i princip glömma allt som heter egentid, man äter när man hinner, duschar å fixar iordning sej själv under stress. Vill inte Noah nånting så vill Tilja de. Tid att andas har man dock med jämna mellanrum som tur är.
Vissa dagar känns omöjliga å jobba medan andra flyter på bra utan några som helst bekymmer. Humöret är sådär, de går upp å ner de med. Men skulle aldrig i hela mitt liv byta bort nånting med mitt liv, älskar de!
Jag har inget behov av att lämna bort barnen å få göra saker, de kanske låter kliche' men barnen är mitt liv, dom är mitt allt å jag vill vara där för dom alltid. Jag känenr att jag har hunnit ha min tid då jag fått "leka ev mej" skulle inte vela vara där nå mer. Å när barnen är äldre kommer jag fortfarande vara ung å hinna göra massa saker på egenhand å med Rickard så nu trivs jag såhär, med mina barn 24-7 :)
Men visst kommer även jag behöva komma ifrån nångång då å då men inte nu, inte ännu...
Mina vackra, fina, underbara barn!
Får tårar i ögonen när jag sitter å tänkar på dom.
Är så sjuk stolt, fy f*n de är kärlek de här!
Tiden efter
Tiden har verkligen rusta iväg å ibland vet jag inte hur dagarna kan smita iväg så fort. De känns som att man vissa dagar bara hinner vakna så är de kväll sen igen.
Tiden efter förlossningen denna gång har varit väldigt bra. Har inte alls haft ont på samma sätt som efter Noah. Då kunde jag inte sitta, stå eller gå på säkert 1 månad. Nu var alla större besvär borta efter 1 vecka.
Just dagarna efter va de trycket ner mot rumpan som va som värst å de att jag hade ont i varande muskel i kroppen, allt från halsmuskler ner till benen efter allt spännande med kroppen. Annars så behövde jag inte sys mer en ett litet ytligt stygn så där har jag inte alls haft ont, blödde väldigt lite. Efter Noah kunde de komma stora klumpar nu bara som vanlig mens nästan. Mitt vänstra ben ville även strejka lite då å då, kunde inte styra över de själv, va nästan som förlamad i de benet.
Men annars har de varit väldigt skönt efter. Inte alls lika som med Noah.
Noah lättare förlossning - jobbigt efter
Tilja jobbig förlossning - lätt efter
Allt är som helt tvärtom med dom här två barnen :)
Ska bli intressant å se om de även gäller persnoligheten.
Noah väldigt lätt barn, Tilja?? svårt å veta ännu, nu sover å äter hon ju mest ska bli spännna de å se längre fram när hon blir större å är vaken mer. Fast märker ju redan nu att hon är väldigt famnig, vill somna i famnen, vill aldrig ligga själv vaken, väldigt sällskapsjuk. Medans Noah som liten ville ligga själv, brydde sej inte alls om att ligga i famnen å roade sej själv väldigt bra.
Sååå raka motsatser??.......
Livets gåta
Bara för några månader sen berättade mamma att han är sjuk, men att man inte visste va de va för fel på honom. Misstankarna va att han tränat för hårt i vinterkylan å pressat kroppen för mycket. För de va sån han var, den mest nyttiga å vältränade gubbe jag visste. Minns hur imponerad jag va av hans fysik å kondition en sommar då han hälsade på oss i stugan.
Tror de va nångång i julas mamma berättade att de va lugncancer han fått. Sen kom dödsdomen, fanns inget å göra. Men han kämpade på, va tom på bättringsväg. Men nu borta.....
I samma veva som Tilja föddes dog han.
Kan inte sluta tänka på att kanske i samma stund som jag kämpat för att föda nytt liv har han kämpat för sitt liv....
Å de gick så fort.
Livet är f*n så skrämmande när man tänkler efter. Man vet aldrig vad som händer, ett riktigt lotteri.
Ändå tar man de förgivet de å alla omkring sej.
Ångesten över att jag inte träffat honom på säkert 10 år, vaför har jag inte gjort de för?
Guud så deprimerande. Måste sluta skriva nu innan jag blir helt förstörd av allt tänk som snurrar i huvudet just nu.
Men ville bara skriva att
- gudfar jag tänker på dej ♥ RIP
Good luck!
Gick upp ca 7 kg under graviditeten, hade gått upp de sist jag vägde mej å kan hända att jag kanske hann gå upp lite till oxå sista dagarna. Är väldigt glad över att jag gick upp så lite eftersom att jag redan bär på övervikt. Kilon som kommit å gått efter jag fick Noah, kilon jag aldrig riktig blev av med men inte heller kämpade med att bli av med eftersom jag visste att jag ville bli gravid igen. Nu kommers jag dock att få kämpa!
Men iaf har nu iaf gått ner 10 kg. Bra start med tanke på att jag ännu inte börjat röra på mej men de är även nu de blir svårt! 10 kg till ska bort helst 15. Men de är inte så att jag ska börja tok banta eller träna, inte alls min grej. Å har väl haft turen förr innan barnen att jag varit smal å inte behövt oroa mej desto mer. Men min kropp har total förändras å kan aldrig begära å se likadan ut som jag gjorde för 3-4 år sen. Men bara rumpan å magen blir lite mindre är jag nöjd. Behöver inget sexpack på magen eller muskler i övrigt de enda jag verkligen saknar är konditionen. Så nu får jag se hur detta går å hur länge de tar för livets goda kommer jag alltid att vela njuta av, dvs mat å gotta ;)
Good luck to me!
Annars då?
Tanken nu har ju varit att vi inte ska behöva köpa så mycket nytt till Tilja eftersom hon kan ha de vi haft till Noah å nu tänker jag på bilbarnstol, vagn å annat liknande. Men nog vart de dyrt iaf, en ny bilstol köpte vi direkt. Blev bara bråk med den gamla för hon satt så dåligt i den å alldeles nyss klickade jag hem en ny vagn. Kom fram till att syskonvagn behövs ändå, även om jag envisats med att inte köpa nån. Blev dock en billig variant, som funkar bra för oss som mest behöver den ute på stan. En acta graco stadium. Hade fått bra recensioner å den hade bra pris så chansar på en sån :) Hade helt klart bestämt mej på att inte lägga många tusenlappar på en vagn som kommer att användas relativt lite ändå. Nån måtta får de vara ;) Ja inte tusan är de gratis med barn inte......
Annars då?
Första dagen ensam hemma med båda barnen, går bra dom båda sover nu. Tilja är rätt famnig av sej, Sover helst på mamma. Försökt dock lägga ner henne när hon somnar, annars är jag ganska låst om hon ska ligga å sova på mej hela dagarna. Sen äter hon väldigt ofta. Spec på kvällarna, 1-2 timmars mellanrum. Hon måste ha mjölken för att somna, försöker med tutte men bruden är rätt envis ;)
Å nu vaknade hon!
Visst saknar jag
Hör å häpna men de finns vissa saker jag saknar nu när jag inte är gravid längre. Ex:
- Den finnfria hyn, nu har de direkt ploppar upp några finnar på hakan.
- Den rynkfria hyn, nu känns rynkorna under ögonen meter djupa.
- Dom fasta "fina" brösten, eftersom att jag nu valde att ta tabletter som tar bort all mjölk så känns brösten små å tomma.
- Känslan av att de är okej att gå i tajtakläder för att visa upp magen, nu vill man bara gömma allt igen!
Så nu väntar jag bara på att håret på huvudet ska börja trilla av oxå!
Härliga tider ;)
12/4
- Hur känns de å vara tvåbarns mamma?
De känns bra, de känns som att hon alltid funnits :)
Å än så länge går allt väldigt bra, men de är väl lätt å säga när Rickard ännu är hemma å jag får hjälp med precis allting. Vi nästan slåss om vem som ska mata å byta blöja, haha.
Får se hur de blir nästa vecka när han börjar jobba igen de är då de börjar på riktigt för jag har inte tänkt ha Noah speciellt mycket på dagis, fast han får vara heltid ända till första maj.
Men vi får se ur de går å hur vi gör framöver men just nu är han då duktig. Han vill hjälpa till, de är jätte viktigt att han får ge mjölkflaskan till den som ska mata Tilja. Han ger order till oss va vi ska göra när Tilja gråter typ:
- Pappa ta upp henne
- Mamma gör mat
Haha han är söt :)
Men visst har han även fnattat några gånger då han tagit upp en leksak å kastat emot henne. De har varit gånger då jag suttit med henne i famnen å som tur var hunnit skydda henne. Så inte kan man lämna dom två ur sikte inte, man får vakta dom som en hök hur duktig han är så vet man aldrig va han hittar på.....
Jag har svårt å vänja mej vid att Tilja är en liten tjej, vet inte hur många gånger jag kallat henne för lilla gubben å så säger jag han hela tiden, gaaaah ;)
Så ja de flyter på bra, men som sagt börjar den riktigt prövningen nästa vecka.
Nu ska de byggas ihop möbler, va på Ikea igår. Eller Rickard bygger jag tittar på :)
Tjingtjong :)
Vad tycker ni?
Noah Tilja
Iaf munnen å de, näsan är lite annorlunda, Tilja mer spetsig än Noahs.
Nå en sak är då säkert, söta är dom båda!
Min förlossning
Lördag kl 16.45 gick mitt vatten. I stress å panik ringer jag Rickard som åkt å gymmat å han svarar inte!!! Ringer Anna, ringer syrran å sist förlossniongen som ber mej komma in inom 2 timmar för kontroll. Sen får jag tag på Rickard.
Är inne på förlossningen innan kl 18, görs en kontroll, värkarna har inte satt igång så jag får åka hem.
Söndag kl 03 åker jag in igen efter att mina värkar blivit starka. Görs kontroller igen å sen får jag gå omkring lite för att bebisen ska komma ner i bäckenbotten.
Kl 06 får jag lägga mej inne på förlossningen, får lustgas eftrersom värkarna är onda men bebisen vill inte komma ner. Efter ett tag får jag även epidural.
Då mår jag bra ett tag, epiduralen å lustgasen hjälper, jag har inte ont, jag känner mej lugn. Nu va de bara att vänta.
Kring kl 12 är jag öppen 10 cm, men får inte krysta för att bebisen forftarande är för högt upp. Om jag krystar riskerer jag att trötta ut mej. Så nu efter de här kommer smärtan tillbaka, att försöka hålla tillbaka när man inget annat vill än krysta va svårt.
Kl 14 kommer en ny barnmorska in, lyckan att se att de är samma som förlöste Noah gör mej glad å lättad (de gick ju bra då utan större smärta )
Men de är nu de jobbiga börjar. Barnmorskan måste hjälpa till för att barnet ska komma ner, så jag får ut henne nångång. Hon är "där nere" trycker, drar, river allt för att göra mer plats för bebisen. Så håller de på minst 1 timme. Jag är trött, har har så ont "där nere" redan innan hon ens har gjort ett försök till att komma ut, innan jag ens fått börja krysta (annars får man ju först ont när huvudet är påväg ut). Jag är så öm å nu vet jag att de kommer göra ont när jag väl får krysta.
Å krystandet är hemskt, de gör så ont att jag inte vet vad jag ska ta mej till, vet inte hur jag ska hantera smärtan så jag bara skriker å gör mitt bästa.
Å tillslut kommer hon äntligen kl 15.33
Med huvudet åt fel håll, alltså hon tittar uppåt. Vilket just gjorde de svårt för henne att komma ut å ner.
Tur de gick, vet många som haft bebisen tittande uppåt å de har slutat med akutkejsarsnitt. Så jag slapp de iaf, de tackar jag för :)
Men att de här förlossingen va svårare, tröttsammare å smärtsammare än Noahs de är de ingen tvekan om. Denna va rent utsagt hemsk! Å efter de här kan jag ärligt säga - aldrig mer!
Men de är väl lätt å glömma de onda nu när jag ser på min fina fina tjej. Men jag ska försöka minnas
Tur att belöningen efter smärta å hårtarbete är de värdefullaste å vackraste som finns nämligen:
Äkta kärlek!
Jag är löjligt lycklig nu å svävar nånstans högt i de blå med mina två vackra barn å min fina fina karl
Den 1/4 Kl. 15.33
3370 g och 50cm lång.
Vi alla mår bra å lyckan är stor!
Vaknat på fel sida
Men nu börjar jag bli less på riktigt.
På att ha en mage i vägen
På att inte kunna böja mej ner som vanligt
Att inte kunna gå som vanligt utan att de gör ont överallt efter 10 minuter.
Att inte orka städa å fixa iordning saker jag vill ha iordning
Att inte kunna sitta ner på golvet å leka med Noah, att inte kunna pussa å krama å hålla honom i famnen ordentligt
På att inte kunna "kramas" (;p) med Rickard ordentligt.
Att inte kunna sova!!!!!
Inte för att jag kommer å få sova när bebisen kommer men då finns de iaf en vettig förklaring till de, nu ligger jag bara å stökar å bökar i sängen utan att kunna somna fast jag är svintrött. Krampar i ben å rumpa, sticker i fingrar å händerna domnar, svider o näsan å blir torr i halsen.
Så ne nu vill jag bara bli mej själv, bort med magen å allt vad de innebär så man kan göra saker igen.
Slöseri med tid å typ bara sitta inne å vänta.
Bebis va väntar du på?!
De hade varit helt ok om jag fick vila å sova, njuta av dom sista dagarna så att säga men de går inte.
Jag är nog inte så bra på att vara gravid...
Ja alltså vissa tycker ju de är så underbart å härligt å mysigt, jag kan som inte förstå de. Nog för att denna graviditet vart mycket bättre å lättare än när jag väntade Noah men nog blir man ändå less efter 9 månader ;)
Jaaajaaa gnällspiken har vaknat på fel sida idag ;)
Ska iaf njuta av denan dag då pappa Rickard oxå är ledig för sen får jag å Noah klara oss själva hela helgen.
Trevlig helg!
v40
6 dagar till bf. Plus några till känner jag just för att jag känner så lite. Men vem vet? Ingen!
Så v40 då å jag kom precis hem från ett besök hos barnmorskan.
Lyssnades å mättes å kollades blodtryck å inte så mycket mer.
Allt va fin fint :)
Magen har gjort en liten spurtväxt å nu ligger jag över kurvan, alltså för "normal".
Å nästa tid är bokad 4/4 men jag hoppas vi inte ses då å de sa jag till henne oxå!
Tog bussen hem från vårdcentralen. Stod en tant å en gubbe å väntade på bussen. Tanten började surra en massa om hur många barnbarn hon har osv å till sist utbrast hon:
- Men nog är du tjock!!
Tänk att man accepterar sånt när man är gravid.....
Galet!
Hoh nu är jag riktigt nervöööös.
Varje kväll när jag går å lägger mej tänker jag
- Nehe inte idag heller, kanske imon?
Å varje kväll är de en besviklese att få gå å lägga sej utan att ha fått ut sin lilla tjej.
Jaaa å jag veeet de är ännu dagar kvar till bf men vill bara få ut henne ;)
Sista magbilden?
Nu kanske en liten powernap innan Noah ska hämtas från dagis.
Måste bara tillägga att jag sitter å äter en GRYM lasagne som jag gjorde här om dan. Naminami :)
Tråkigt men sant
Har tänkt på de här noga ;)
Visst skulle de vara roligt å göra nått kul för dom i sommar, åka nånstans (typ Ullared är drömmen) men tror ändå jag ska göra nått vettigt med dom. Ska gå till tandläkarn, fixa i ordning allt som bara behövs. Tror jag iaf har ett hål på g brukar känna av de ibland när jag äter choklad ;/ Ta bort tandsten å så vore de nice med en blekning. För tänder är viktiga, har man dåliga tänder kan de bla leda till hjärtproblem.
Så mina pengar = tandläkare.
Tråkigt men sant ;)
Nu har jag känt av lite samandragningar på kvällarna. Känns lite som mesnvärk, väldigt små å lindrina värkar i undre delen av ryggen å magen men ändå skönt att veta att nått händer.
Är just nu i den perioden då jag inte kan fokusera på så mycket vill bara ha ut den lilla, känns som lika bra kan ändå göra så lite pga av orken å att jag får ont i fötterna när jag går. Så hon kan lika gärna komma, får man fullt upp igen ;) Hon kan komma i helg, vore perfekt! Rickard är ledig å Noahs barnvakt(er) är lediga.
Som sagt om man ändå kunde bestämma.
Aja dags att gå ut i regnet.
Heippa!
Finns inget som är bra
Ingen har nån respekt. Finns inget som heter kö tydligen för när en buss kommer tränger sej folk före från alla håll å kanter. Ibland har jag lust att säga till dom att jag faktiskt stod före dom.
Folk sitter ytters på sittplatserna å kan inte hoppa in då de kommer mer folk utan dom låter folk stå ist. De där stör mej nog mest, flytta på er! Samma sak när man ska ut ur en buss, vet inte vad de är med folk men är dom rädda för att bli kvar på bussen? Alla trängas å stressar nå djävulskt för att komma ut först. Å åter igen ingen respekt bla för mej som har både vagn å är gravid, finns inte en tanke på att nån skulle hjälpa mej om de behövdes.
Slutsats: - Buss åkande människor tänker bara på sej själva!
Småsaker? Kanske? men irriterar mej nått enormt.
Å hur dåligt är de inte nu när man inte får betala med kontanter, bussarna är alltid försenade är dom inte de så blir dom de längst vägen för nån ska betala med kort.
Neee finns inget bra me buss.
Tack för att jag fick avreagera mej ;)
Nu ska jag börja med middagen.
Grillspett å potatisgrätang med egengjord kall advokado sås, mumma!! :)
Jag vill inte!
De är nu man ska börja känna att saker är på gång.
Samandragningar, förvärkar va är de? Känner ingenting nånstans. Fast de kan komma plötsligt, fluff så kan vattnet gå om de går. De är de jag oroa mej för varje dag jag går ut, tänkt om vattnet går när jag är bland folk. Undra hur man reagerar då? :)
Ne jag hoppas jag får värkar under dan, in på förlossningen på kvällen, föda under natten å hem på morgon. Om man ändå kunde bästämma va? ;)
Jag hoppas de blir en lite lättare å kortare förlossnong än med Noah. Då höll jag på i 26 timmar. I 17 timmar hade jag enorma värkar i 9 timmar låg jag inne på förlossningen å knarkade lustgas å tillslut krystade jag i 20 minuter innan han kom ut.
De va hårt, intensivt å jobbigt. Men de gick, de går när de måste gå å de kommer gå även denna gång.
Fast jag denna gång är mer rädd, vissa dagar tänket jag "Jag VILL inte!!"
Men lite försent å ångra sej kanske, ut kommer den på ett eller annat sätt ;)
Ne de blir nog bra de här....De måste de bli!
Problem
Men de är ju inte som att jag ligger å grubblar på massa innan jag ska somna, jo ibland men inte varje kväll. Å ändå så har jag svårt att somna, när jag väl somnar så vaknar jag 1 timme senare, somnar om å vaknar 1 timme senare, somnar om å vaknar 1 timme senare å så håller de på. När jag vaknar vid 04 tiden så känner jag mej typ pigg å har svårt att somna om så jag ligger vaken ett tag, somnar om tillslut men vaknar kl 5, 6 å oftast ger jag upp kl 7 å går upp å kokar kaffe, bara för att jag är så less på att sova dåligt. Å de är inte som att jag har ont å inte kan sova heller. Ischias har jag ibland, typ en natt i veckan så de är inte heller problemet. Vet inte vad problemet är.
Är de kanske så att mitt undermedvetna förbereder sej för bebisen?
Att hon kommer vara vaken hela nätterna? Därför "tränar" kroppen upp sej redan nu?
Vet inte om de kan vara så men är en tanke jag har.
Men känns som att jag inte behöver nå förberedelser, de enda jag skulle behöva för att orka med allt är att få sova gott om nätterna.
Känner mej sjukt trött å sliten hela dagarna förutom dom första 3-4 timmarna på morgonen. Får tvinga mej själv till att göra saker. Men får ändå höra av folk att jag ser så pigg å fräsch ut så ja man tackar för jag känner mej absolut inte så.
Ja vi får se hur länge jag orkar med detta.
Jag vill ju bara sova!
För mycket begärt?
Väntas å längtas
Nu är de 18 dagar kvar till bf, nedräkningen har börjat!
Nu kan de komma, den får gärna komma.
Andra barnet å en flicka? (flickor brukar ha brottomt ut har jag hört, jag själv föddes 2 veckor för tidigt) så jag hoppas den kommer lite tidigare.
Hur nervös å orolig jag än känner mej vissa dagar så vill jag få de bortgjort, vill få ut den lilla till våran fina familj så hon kan bli en del av oss på riktigt.
V38
Va hos barnmorskan i tisdags.
Kommer aldrig ihåg måtten på magen men mitt på kurvan ligger jag fortfarande.
Hjärtljuden låg på 140. (vilket oxå får mej å tro att de kanske är en kille ändå)
Min vikt + 7kg.
Blodvärdena va bra kunde minska dosen av järntabletter men b12 ska jag fortsätta med.
Blodsocker 4,9, oxå bra.
Så jo allt rullar på här hemma, nu väntar å längtar vi mest.
Å jeeej, bloggen funkar normalt igen kan sätta upp bilder. Märkt att de inte gått å komentera inläggen heller så hoppas de oxå funkar, inte för att jag får så mycket komentarer mej ändå kul om de skulle funka :)
Ne nu dags för lunch!
Börjar bli riktigt förkyld btw ;/
Puss hej!
Vad sa jag?!
Skrev en status på Facebook här förra veckan : härligt å vara hemma med Noah hela dagarna. Borde aldrig skrivit de för denna vecka har han varit trotsig å inte lyssnat på mej alls! Så denna vecka har varit allt annat än härlig. Jajaaa bara å vänja sej antar jag?
Annars så rullar väl allt på. Har fått sjuka sömnproblem! Trött hela dagarna men när kvällen väl kommer kan jag inte somna,vaknar varje timme å tittar på klockan. Å kan inte sova längre än till 07 så då stiger jag upp fast Noah sover. Vet inte vad problemet är, jobbigt iaf!
3 veckor kvar till bf nu, köpte de sista igår så som blöjer, nappar å krämer. Packat väskan har jag oxå gjort, inget till mej för planen är att åka hem efter 6 timmar. Så hoppas allt går bra så vi göra de! Nu kan lillfisen komma snart tycker jag, så länge jag inte går över är jag nöjd.
Nervös, orolig, nojig så känner jag mej mest just nu å TRÖTT!
