Tiden efter..

Nu har vi levt livet här hemma som familj i lite mer än 1 vecka..
Allt rullar på riktigt bra! Inga större bekymmer..klart man vart lite nojjig när han vart snorig å låter somen gris när han andas, när ögonen varar å han spyr upp de mesta av maten..
Men de är sånt som hör till..Babysar å deras små bekymmer...
De jobbigaste me tiden efter tycker jag är läkandet av mej själv..
Inte kunna sitta dom första dagarna, gå snigelfart, ont å kissa, jobbigt å bajsa i rädsla för att stygn ska gå upp, svullna onda bröst som gör att man får feber som man sen i stora plågor måste stå inne i duschen å massera för att man inte kan amma..å plus på de, sprutor jag måste ta varje kväll för att inte få blodpropp å nu även ta blodtryckssänkande tabletter..
Känns som att jag går sönder å allt läker lite för sakta..
Hur länge ska de ta?
Men jag klagar inte...För belöningen av allt "lidande" va enorm!! Så inte kan jag klaga ;)

Rickar min klippa!!!
Hade aldrig klarat mej om inte han inte vart hemma dessa dagar, han som pappa är de finaste jag sett..
Se far å son tesammans å jag smälter!

De bästa i slutet av dan är ändå när vi ska sova Noah så nära mej de bara går, ligger han där å jag kan höra hans små söta andetag..Han blundar halvsover, men kisar lite me ögon bara för att se om mamma är kvar, blundar, tittar en sista gång: är mamma kvar..Jo mamma är kvar å han somnar så sött, å jag ligger där å tittar på honom å ser att han verkligen sover, sen kan jag oxå sova...
Han är våran gosgubbe, han älskar närhet, när man stryker han händer å han små kinder å kliar honom på hakan..

Jag ♥ Noah





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0