sussnanna

Tilja har hunnit bli 1 månad. Tiden försvinner.
Vet inte vad jag gör. Gör mycket men ändå inget speciellt men ändå nånting hela tiden.
Två barn hemma då kan man i princip glömma allt som heter egentid, man äter när man hinner, duschar å fixar iordning sej själv under stress. Vill inte Noah nånting så vill Tilja de. Tid att andas har man dock med jämna mellanrum som tur är.
Vissa dagar känns omöjliga å jobba medan andra flyter på bra utan några som helst bekymmer. Humöret är sådär, de går upp å ner de med. Men skulle aldrig i hela mitt liv byta bort nånting med mitt liv, älskar de!
Jag har inget behov av att lämna bort barnen å få göra saker, de kanske låter kliche' men barnen är mitt liv, dom är mitt allt å jag vill vara där för dom alltid. Jag känenr att jag har hunnit ha min tid då jag fått "leka ev mej" skulle inte vela vara där nå mer. Å när barnen är äldre kommer jag fortfarande vara ung å hinna göra massa saker på egenhand å med Rickard så nu trivs jag såhär, med mina barn 24-7 :)
Men visst kommer även jag behöva komma ifrån nångång då å då men inte nu, inte ännu...

Mina vackra, fina, underbara barn!



Får tårar i ögonen när jag sitter å tänkar på dom.
Är så sjuk stolt, fy f*n de är kärlek de här!