Tiden efter
Tiden har verkligen rusta iväg å ibland vet jag inte hur dagarna kan smita iväg så fort. De känns som att man vissa dagar bara hinner vakna så är de kväll sen igen.
Tiden efter förlossningen denna gång har varit väldigt bra. Har inte alls haft ont på samma sätt som efter Noah. Då kunde jag inte sitta, stå eller gå på säkert 1 månad. Nu var alla större besvär borta efter 1 vecka.
Just dagarna efter va de trycket ner mot rumpan som va som värst å de att jag hade ont i varande muskel i kroppen, allt från halsmuskler ner till benen efter allt spännande med kroppen. Annars så behövde jag inte sys mer en ett litet ytligt stygn så där har jag inte alls haft ont, blödde väldigt lite. Efter Noah kunde de komma stora klumpar nu bara som vanlig mens nästan. Mitt vänstra ben ville även strejka lite då å då, kunde inte styra över de själv, va nästan som förlamad i de benet.
Men annars har de varit väldigt skönt efter. Inte alls lika som med Noah.
Noah lättare förlossning - jobbigt efter
Tilja jobbig förlossning - lätt efter
Allt är som helt tvärtom med dom här två barnen :)
Ska bli intressant å se om de även gäller persnoligheten.
Noah väldigt lätt barn, Tilja?? svårt å veta ännu, nu sover å äter hon ju mest ska bli spännna de å se längre fram när hon blir större å är vaken mer. Fast märker ju redan nu att hon är väldigt famnig, vill somna i famnen, vill aldrig ligga själv vaken, väldigt sällskapsjuk. Medans Noah som liten ville ligga själv, brydde sej inte alls om att ligga i famnen å roade sej själv väldigt bra.
Sååå raka motsatser??.......
Livets gåta
Bara för några månader sen berättade mamma att han är sjuk, men att man inte visste va de va för fel på honom. Misstankarna va att han tränat för hårt i vinterkylan å pressat kroppen för mycket. För de va sån han var, den mest nyttiga å vältränade gubbe jag visste. Minns hur imponerad jag va av hans fysik å kondition en sommar då han hälsade på oss i stugan.
Tror de va nångång i julas mamma berättade att de va lugncancer han fått. Sen kom dödsdomen, fanns inget å göra. Men han kämpade på, va tom på bättringsväg. Men nu borta.....
I samma veva som Tilja föddes dog han.
Kan inte sluta tänka på att kanske i samma stund som jag kämpat för att föda nytt liv har han kämpat för sitt liv....
Å de gick så fort.
Livet är f*n så skrämmande när man tänkler efter. Man vet aldrig vad som händer, ett riktigt lotteri.
Ändå tar man de förgivet de å alla omkring sej.
Ångesten över att jag inte träffat honom på säkert 10 år, vaför har jag inte gjort de för?
Guud så deprimerande. Måste sluta skriva nu innan jag blir helt förstörd av allt tänk som snurrar i huvudet just nu.
Men ville bara skriva att
- gudfar jag tänker på dej ♥ RIP
Good luck!
Gick upp ca 7 kg under graviditeten, hade gått upp de sist jag vägde mej å kan hända att jag kanske hann gå upp lite till oxå sista dagarna. Är väldigt glad över att jag gick upp så lite eftersom att jag redan bär på övervikt. Kilon som kommit å gått efter jag fick Noah, kilon jag aldrig riktig blev av med men inte heller kämpade med att bli av med eftersom jag visste att jag ville bli gravid igen. Nu kommers jag dock att få kämpa!
Men iaf har nu iaf gått ner 10 kg. Bra start med tanke på att jag ännu inte börjat röra på mej men de är även nu de blir svårt! 10 kg till ska bort helst 15. Men de är inte så att jag ska börja tok banta eller träna, inte alls min grej. Å har väl haft turen förr innan barnen att jag varit smal å inte behövt oroa mej desto mer. Men min kropp har total förändras å kan aldrig begära å se likadan ut som jag gjorde för 3-4 år sen. Men bara rumpan å magen blir lite mindre är jag nöjd. Behöver inget sexpack på magen eller muskler i övrigt de enda jag verkligen saknar är konditionen. Så nu får jag se hur detta går å hur länge de tar för livets goda kommer jag alltid att vela njuta av, dvs mat å gotta ;)
Good luck to me!
Annars då?
Tanken nu har ju varit att vi inte ska behöva köpa så mycket nytt till Tilja eftersom hon kan ha de vi haft till Noah å nu tänker jag på bilbarnstol, vagn å annat liknande. Men nog vart de dyrt iaf, en ny bilstol köpte vi direkt. Blev bara bråk med den gamla för hon satt så dåligt i den å alldeles nyss klickade jag hem en ny vagn. Kom fram till att syskonvagn behövs ändå, även om jag envisats med att inte köpa nån. Blev dock en billig variant, som funkar bra för oss som mest behöver den ute på stan. En acta graco stadium. Hade fått bra recensioner å den hade bra pris så chansar på en sån :) Hade helt klart bestämt mej på att inte lägga många tusenlappar på en vagn som kommer att användas relativt lite ändå. Nån måtta får de vara ;) Ja inte tusan är de gratis med barn inte......
Annars då?
Första dagen ensam hemma med båda barnen, går bra dom båda sover nu. Tilja är rätt famnig av sej, Sover helst på mamma. Försökt dock lägga ner henne när hon somnar, annars är jag ganska låst om hon ska ligga å sova på mej hela dagarna. Sen äter hon väldigt ofta. Spec på kvällarna, 1-2 timmars mellanrum. Hon måste ha mjölken för att somna, försöker med tutte men bruden är rätt envis ;)
Å nu vaknade hon!
Visst saknar jag
Hör å häpna men de finns vissa saker jag saknar nu när jag inte är gravid längre. Ex:
- Den finnfria hyn, nu har de direkt ploppar upp några finnar på hakan.
- Den rynkfria hyn, nu känns rynkorna under ögonen meter djupa.
- Dom fasta "fina" brösten, eftersom att jag nu valde att ta tabletter som tar bort all mjölk så känns brösten små å tomma.
- Känslan av att de är okej att gå i tajtakläder för att visa upp magen, nu vill man bara gömma allt igen!
Så nu väntar jag bara på att håret på huvudet ska börja trilla av oxå!
Härliga tider ;)
12/4
- Hur känns de å vara tvåbarns mamma?
De känns bra, de känns som att hon alltid funnits :)
Å än så länge går allt väldigt bra, men de är väl lätt å säga när Rickard ännu är hemma å jag får hjälp med precis allting. Vi nästan slåss om vem som ska mata å byta blöja, haha.
Får se hur de blir nästa vecka när han börjar jobba igen de är då de börjar på riktigt för jag har inte tänkt ha Noah speciellt mycket på dagis, fast han får vara heltid ända till första maj.
Men vi får se ur de går å hur vi gör framöver men just nu är han då duktig. Han vill hjälpa till, de är jätte viktigt att han får ge mjölkflaskan till den som ska mata Tilja. Han ger order till oss va vi ska göra när Tilja gråter typ:
- Pappa ta upp henne
- Mamma gör mat
Haha han är söt :)
Men visst har han även fnattat några gånger då han tagit upp en leksak å kastat emot henne. De har varit gånger då jag suttit med henne i famnen å som tur var hunnit skydda henne. Så inte kan man lämna dom två ur sikte inte, man får vakta dom som en hök hur duktig han är så vet man aldrig va han hittar på.....
Jag har svårt å vänja mej vid att Tilja är en liten tjej, vet inte hur många gånger jag kallat henne för lilla gubben å så säger jag han hela tiden, gaaaah ;)
Så ja de flyter på bra, men som sagt börjar den riktigt prövningen nästa vecka.
Nu ska de byggas ihop möbler, va på Ikea igår. Eller Rickard bygger jag tittar på :)
Tjingtjong :)
Vad tycker ni?
Noah Tilja
Iaf munnen å de, näsan är lite annorlunda, Tilja mer spetsig än Noahs.
Nå en sak är då säkert, söta är dom båda!
Min förlossning
Lördag kl 16.45 gick mitt vatten. I stress å panik ringer jag Rickard som åkt å gymmat å han svarar inte!!! Ringer Anna, ringer syrran å sist förlossniongen som ber mej komma in inom 2 timmar för kontroll. Sen får jag tag på Rickard.
Är inne på förlossningen innan kl 18, görs en kontroll, värkarna har inte satt igång så jag får åka hem.
Söndag kl 03 åker jag in igen efter att mina värkar blivit starka. Görs kontroller igen å sen får jag gå omkring lite för att bebisen ska komma ner i bäckenbotten.
Kl 06 får jag lägga mej inne på förlossningen, får lustgas eftrersom värkarna är onda men bebisen vill inte komma ner. Efter ett tag får jag även epidural.
Då mår jag bra ett tag, epiduralen å lustgasen hjälper, jag har inte ont, jag känner mej lugn. Nu va de bara att vänta.
Kring kl 12 är jag öppen 10 cm, men får inte krysta för att bebisen forftarande är för högt upp. Om jag krystar riskerer jag att trötta ut mej. Så nu efter de här kommer smärtan tillbaka, att försöka hålla tillbaka när man inget annat vill än krysta va svårt.
Kl 14 kommer en ny barnmorska in, lyckan att se att de är samma som förlöste Noah gör mej glad å lättad (de gick ju bra då utan större smärta )
Men de är nu de jobbiga börjar. Barnmorskan måste hjälpa till för att barnet ska komma ner, så jag får ut henne nångång. Hon är "där nere" trycker, drar, river allt för att göra mer plats för bebisen. Så håller de på minst 1 timme. Jag är trött, har har så ont "där nere" redan innan hon ens har gjort ett försök till att komma ut, innan jag ens fått börja krysta (annars får man ju först ont när huvudet är påväg ut). Jag är så öm å nu vet jag att de kommer göra ont när jag väl får krysta.
Å krystandet är hemskt, de gör så ont att jag inte vet vad jag ska ta mej till, vet inte hur jag ska hantera smärtan så jag bara skriker å gör mitt bästa.
Å tillslut kommer hon äntligen kl 15.33
Med huvudet åt fel håll, alltså hon tittar uppåt. Vilket just gjorde de svårt för henne att komma ut å ner.
Tur de gick, vet många som haft bebisen tittande uppåt å de har slutat med akutkejsarsnitt. Så jag slapp de iaf, de tackar jag för :)
Men att de här förlossingen va svårare, tröttsammare å smärtsammare än Noahs de är de ingen tvekan om. Denna va rent utsagt hemsk! Å efter de här kan jag ärligt säga - aldrig mer!
Men de är väl lätt å glömma de onda nu när jag ser på min fina fina tjej. Men jag ska försöka minnas
Tur att belöningen efter smärta å hårtarbete är de värdefullaste å vackraste som finns nämligen:
Äkta kärlek!
Jag är löjligt lycklig nu å svävar nånstans högt i de blå med mina två vackra barn å min fina fina karl
Den 1/4 Kl. 15.33
3370 g och 50cm lång.
Vi alla mår bra å lyckan är stor!
