sussnanna

Har egentligen inte så mycke å klaga på när de gäller mammalivet å mammaledigheten..De är väl fattigheten som tär på en mest, när man betalt de man ska (mat å räkningar) ja då finns de inte mycke pengar kvar å göra annat för..
Å dom små slantarna man har kvar försöker man alltingen spara på vilket är typ omöjligt eller så går dom te Noah..
För nästan varje månda behöver han nått nytt, nått som har blivit litet..
Så de är inte mycke alls jag kan göra för mej..Drömmer tex om ett par jeans, men de får väl vänta..
Kommer inte in i mina gamla ännu å vintern är här, å jag går omkring i tunna legins :S
Att va hemma är inte alltid så lätt å kul..Jag målar inte fram nån fantasibild för er bara för att verka vara världens lyckligaste utan jag skriver alltid som de är å som jag känner..
Men  kan lugnt att jag har TUR, Noah är ett väldigt lätt barn..Klagar inte å gnäller inte i onödan..Han är en nöjd unge!
Men ändå kan vissa dagar känns riktigt jobbiga, spec nu när kylan är här å man inte ens vågar sej ut..
När man står där å byter den 10de kissblöjan för dagen
När man värmer en hel portion me mat å så äter han knappt nånting så får man snart stå där å värma igen för att han är jätte hungrig..
När man plockar undan samma röra här hemma da in å da ut å nästa morron ser de likadant ut igen..
När man står å torkar honom i stjärten å han samtdigt kissar ner sej när han just har badat..
När man just håller på å somnar på kvällen/natten å så bestämmer sej Noah för att vakna..
Ibland kan alla rutiner å dagar som ser nästan exakt likadana ut göra mej så trött..
Ibland för ett ögonblick kan man önska att man kunde göra precis exakt va man vill!
Men sen när jag ser på Noah, så vet jag att de är exakt de här jag vill göra, exakt här jag vill vara..
För va i slutändan kan va bättre å mer meningsfullt än att ta hand om sitt eget barn å uppfosrta honom te de bästa han kan vara?
Jag vet inte men de känns som att de här är min grejj, de här är nått jag kan..Jag är nog en riktigt bra mamma ;)

Å va kan vara mer lessamt än när man inser att "vänner" som man förr haft inte längre hör av sej bara för att man har barn..Dom säger att dom ska höra ev sej å komma å hälsa på, men vart är dom?
Tror dom att man inte längre behöver dom? Tror dom att jag förändrats? Tror dom att jag inget kan göra bara för att jag har barn?
Nej jag är samma gammla jag bara att prio 1 är Noah nu ist för en krogrunda på stan en fre/lördakväll ;)

Jag tror inte riktigt alla förstår...........


På tal om lätt unge, Noah vaknar först nu från sin nattsömn ;)