sussnanna

Jag börjar känna av att jag å Noah har varit fast limmade, umgåtts me varann 24/7 i snart 4 veckor. Den enda egen tiden jag har haft de är när han sovit efter lunch eller när han lagt sej för kvällen. Annars har allt handlat om Noah. Noah hit Noah dit, Noha ska ha, vill ha å måste ha. Vilket jag kan leva med inga problem, men den där egentiden saknar jag. Då jag bara får vara helt själv å pyssla me me mitt. Fast de så är att bara liggg på soffan, men så länge jag får göra de ostört mer än 5 minuter de skulle göra mej hel igen.
Så idag får jag min egentid, i 3 timmar ska Noah vara på dagis, utan mej, helt på egenhand. Vilket säkert går galant men ändå är jag spänd. Kommer garanterat att kolla blodsockret så fort jag fått hem honom, bara för att vara säker. Hjärtat slår fortfarande några extra salg när sockermätaren tickar å ska visa resultat. Jag VET att han inte kollapsar bara sådär, hux flux krävs mycket till för tt han ska bli medvetslös men ändå vakar jag honom noggrant. Vill aldrig att han ska behöva hamnar där. Jag ska göra allt för honom, alltid! Om jag så får offra min egentid, men de är han värd, han är värd allt! Min Noah, världens bästa.....