Livets gåta

Idag går mina tankar till min otroligt fina gudfar för idag va de hans begravning.
Bara för några månader sen berättade mamma att han är sjuk, men att man inte visste va de va för fel på honom. Misstankarna va att han tränat för hårt i vinterkylan å pressat kroppen för mycket. För de va sån han var, den mest nyttiga å vältränade gubbe jag visste. Minns hur imponerad jag va av hans fysik å kondition en sommar då han hälsade på oss i stugan.
Tror de va nångång i julas mamma berättade att de va lugncancer han fått. Sen kom dödsdomen, fanns inget å göra. Men han kämpade på, va tom på bättringsväg. Men nu borta.....
I samma veva som Tilja föddes dog han.
Kan inte sluta tänka på att kanske i samma stund som jag kämpat för att  föda nytt liv har han kämpat för sitt liv....
Å de gick så fort.
Livet är f*n så skrämmande när man tänkler efter. Man vet aldrig vad som händer, ett riktigt lotteri.
Ändå tar man de förgivet de å alla omkring sej.
Ångesten över att jag inte träffat honom på säkert 10 år, vaför har jag inte gjort de för?
Guud så deprimerande. Måste sluta skriva nu innan jag blir helt förstörd av allt tänk som snurrar i huvudet just nu.

Men ville bara skriva att
- gudfar jag tänker på dej ♥ RIP

Kommentarer
Postat av: tintti

Meilläki on aina tarkotus lähteä Pettäiselle. Aina vaan siirty, että sitten ens kesänä. Ja nyt se on liian myöhästä :(

2012-04-22 @ 18:57:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0